tandborstens vara eller icke vara
Jag borstar tänderna och råkar välta ner hans tandborste i vasken. Jo, han har fortfarande en tandborste här. Det var längesedan den användes och jag bär på en stilla undran om den någonsin kommer att användas igen. Om han kommer att använda den igen. Jag är inte redo att göra mig av med den, trots att jag inte haft någon tandborste hos honom på bra länge. Men jag vill att han ska veta att han inte är bortrensad om han en dag har vägarna förbi. Medveten om hur jag håller kvar fastän jag kanske borde släppa, men hans arga utbrott om att han inte hade fått någon nyckel till mitt hem gör denna gest till ett försök till någon slags botgöring. Jag förstod inte att han ens ville försöka känna sig som hemma här, än mindre ha sin egen nyckel. Det var så mycket jag inte förstod, så mycket vi inte lyckades förmedla till varandra. Men du, din tandborste väntar här på dig - om du vill så kom. Bara kom.
tack för din fina kommentar i min blogg.
SvaraRaderaMen nu till din blogg, jag läste ditt senaste inlägg nu det jag kommenterar. Och jag vet ju inte alls vad det handlar om i det stora hela men kände igen mig i det.
Det är svårt att släppa taget om någonting man inte är redo att förlora. Vare sig det kommer gå tillbaka till det som det var eller om man får se en ny framtid utan delar av den gamla, så löser det sig. man klarar sig. för den dagen man väl väljer att slänga tandborsten (i mitt fall en massa brev) så har man släppt det, någonting inom en har gått så långt att man gått vidare.
oj vad jag svamlar, de jag vill säga är att släng den inte förens du är redo och den dagen du är redo kommer du inte ens reagera på att du slänger den..
PUSS