samhället och prestation

Mina tårar överraskar mig. Jag inledde konversationen lättsamt med skratt och ironi och så skulle den förbli hade jag tänkt mig. Men så sitter jag där, hulkandes och känner hur känslorna av värdelöshet och misslyckande väller över mig. Allt kopplas samman och det känns som om mitt förflutna alltid hinner ikapp mig trots att jag kämpar för att få ett försprång. Att tårarna kommer fram tillsammans med dig var ingenting jag önskade. Jag vill inte lägga någon börda på dig och på vår relation. Du har redan dragit ett alltför tungt lass för min skull. Du säger att det är ok, att du kanske förstår bättre än någon annan och jag hoppas innerligen att du inte drogs ner i mitt självömkansträsk. 

Mitt i sorgen känner jag mig förbannad. Den här hösten har jag äntligen vågat satsa på min hälsa, att göra sådant som jag mår bra av och mindre av det som jag faktiskt mår dåligt av. Jag har valt bort jobb för vila och återhämtning, socialt umgänge och träning och det har känts fantastiskt hälsosamt. Kanske har jag förträngt det, det där med att kontot snart ekar tomt. För jobbar man  mindre och CSN har sagt tack och adjö, så trillar inga pengar in. Nu har de tagit slut, pengarna, och jag känner mig som en förtappad själ, en sådan som inte kan ta hand om sig själv. Det känns som en förlängning av sjukdomen då jag var beroende av andra (av dig) för att klara livhanken och nu för att klara mitt upphälle. Jag gråter för att det inte blev som jag tänkt mig, för att det är inte sådan här jag ser mig själv som, för att vårt samhälle inte låter sjuka människor falla mjukt, för att kraven på att prestera som friska människor gäller för alla - också de sjuka och svaga och för att när jag äntligen lyckas prioritera rätt blir det fel ändå. 

Nu har ju jag ett nätverk som kan plocka upp mig, men om jag inte hade haft det hade jag inte haft råd att spilla någon tid på tårar. Jag vet vad som händer med dem som saknar ett sådant nätverk och det gör så jävla ont att tänka på dem. 

Tack för att ni finns - Soppkök Stockholm.