one forgotten birthday

För tre dagar sen fyllde min stomi två år. Att säga grattis känns alltför morbidt, men att låta tillfället passera utan eftertanke rimmar också illa med process jag går igenom nu. Det har varit två tunga år. Det tog lång tid att läka fysiskt och jag tog mig inte tid att känna glädje över att såren faktiskt till slut läkte, över att jag plötsligt orkade mer och över att jag kunde fortsätta leva mitt liv. Jag satte på autopiloten och körde på som om ingenting hänt. Spillrorna från det kapsejsade vrak som var jag är de jag bearbetar nu. Jag har slutat köra på utan att reflektera och känna efter. Jag befinner mig mitt i en mental läkningsprocess och jag hoppas att den innebär att jag är på väg på något bättre - ett liv som ger mer plats åt glädje och åt kärlek.