bland tomtar och troll

Ångestmonstret kryper omkring där inne och skapar osämja i kropp och själ. Jag vet att jag borde kasta av mig både filt och offerkappa, men idag vill jag helst inte. Idag vill jag ligga kvar och tycka synd om mig själv och skita i alla de verktyg som finns att tillgå vid sådana här tillfällen. Igår körde jag ett dubbelpass av själsligt läkande - först kuratorn, sen psykologen. I need all the help I can get. Hos kuratorn gör vi medicinsk yoga och lyssnar på mantra där man ska hålla händerna för hjärtat som ett sätt att skydda det. Hon manar mig att släppa fram de känslor som kommer. Hon sjunger med och jag tänker att hon har en vacker sångröst. Jag känner och känner. Ingen glädje vill läcka ut och ingen sorg heller. Det är mest ett tillstånd av ingenting och jag försöker intala mig att det är ok - en dag blir det bättre. 

När jag sitter där i stolen mitt emot psykologen tänker jag att det nog ändå känns ganska annorlunda sen jag satt där sist. Jag känner mig mer samlad. Panikkänslorna har minskat. Jag kan ta ett steg tillbaka, utan att gilla det jag ser, men ändå. Jag berättar om diverse scenarier och hon lyssnar och säger att jag är modig. Jag möter hennes blick och förstår att hon menar det. Jag tar in det och tänker att jag önskar att jag kände mig modig istället för ledsen. Vi pratar om London-resan och jag väger mina tankar fram och tillbaka. Hon kommenterar och använder ordet vettigt. Jag säger att jag ser dig nu och att jag insett att jag inte gjort det på så väldigt länge. Jag trampar inte längre bara på - jag vågar ta ett steg tillbaka och lämna utrymmet emellan oss fritt. Det känns som ett framsteg och hon säger att det är det. Jag säger att jag fortfarande kämpar med tankar om dig med någon annan och ska sanningen fram skulle nog min värld rämna igen om jag fick det bekräftat. Jag säger att ibland känner jag mig falsk som inte säger något om det, men att jag vet att det egentligen är ett bra beslut. Det är fattat på omtanke om dig och vår relation. Kanske har jag inte fattat sådana beslut på väldigt, väldigt länge. 

Magontet har gått över. Det om något kan jag, och borde, glädjas åt. Om magen får må bra är chanserna till lycka oändligt mycket större. 

Nu ska jag lämna min tillflyktsplats och bege mig ut i mörkret. Ingredienser till en bolognese ska inhandlas, en promenad ska gås, klänningsprovning och presentinslagning till morgondagens namngivning ska ske och en vän av det finaste slag ska pratas med. 

Happy helg.