will I ever learn?

källa

För att idag och igår skrämde skiten ur mig. Jag stirrade sanningen i vitögat och den gjorde så ont, så ont. Det gick inte att andas och min förtvivlan var totalförlamande. Jag får ingenting gjort. Alla dessa timmar, stirrandes rakt fram, sittandes alldeles, alldeles stilla för att slippa känna smärtan. Den känns ändå. Måtte det bli bättre snart. Det bara måste det.