'keep my love light as feather'

Jag dansar till afrikanska trummor som känns långt ner i maggropen. Till reaggetonbeats som påminner om sena nätter i slitna kubanska vardagsrum som får agera sovrum när gästerna har gått hem. Kroppen svarar på rytmerna. Frihet och njutning fyller hela det som är jag. Det kan vara så lätt att må bra. Varför känns det då så himla svårt? Jag har varit som en spänd pilbåge i många år, ständigt på min vakt för att ingen skulle ta sig innan för murarna jag byggt och rasera dem. Skulle de fallit, skulle jag också fallit. Men det är över nu. Livet har passerat överlevnadsfasen och gått vidare. Och jag måste följa med. 

Psykologens läxa om korta och långvariga konsekvenser har gett mig perspektiv och mod att välja bort det som ger blott en sekunds njutning. Elefanten håller sig borta och sorgens molntäcke ligger inte alltid lika tätt. 

Han och jag fortsätter att prata. Om recept, om musik, om böcker och om telefoner. Om sådant som inte känns som på liv och död. Om sådant som får oss att må bra. Jag försöker att hålla min kärlek fjäderlätt, även då den ibland känns tyngre än ett ton tegelstenar. Jag försöker sätta dig före min oro. Jag försöker vara medveten och låter sinnena stå på vid gavel. 

En vecka kvar på praktiken och jag är nog rätt glad att den snart är över. Jag överlevde och med mig fick jag en säck erfarenheter som förhoppningsvis hjälper mig att bli den lärare jag vill vara. Även om besvikelserna har varit många och jag ibland hade väldigt lite att ge har några barn väckt min nyfikenhet och det är ok för nu. 

Och det är ok att det är ok.