'i'm a cat without legs'

Jag ställde en fråga vars eventuella svar har gjort att jag dragit mig för att ställa den. Till slut var det dags. Svaret kunde ha varit värre, men också så ofantligt mycket bättre. Besvikelsen och sorgen var omedelbar och ångesten hotade med sin närvaro. Det är så himla svårt att sakna någon som inte saknar en tillbaks och det är så svårt att tycka om någon som gått vidare. 

Jag vill helst ligga på sängen och bli klappad på - som en katt utan ben. För idag känns det uruselt och jag vill helst inte vara med.