while we're waiting for the horses to sparkle.

Namnet på bloggen behövde vara något som var som min verklighet inte var. Något som gnistrade och sprakade. Som en fallande stjärna - a shooting star. Hästar som härjar vilt påminner om frihet. Det fanns inga gnistrande hästar i mitt liv. De var en utopi, men också en dröm. I'm still waiting for those sparkling horses. 

Hon säger att nu får det vara nog. Nu är det dags för nästa steg. Jag tror att hon har rätt, men jag är inte där än. Inte redo att ge upp. Än. 

Jag inser att det konstiga liv jag levde när jag flyttade hit var då jag läkte, var då jag äntligen hittade upp ovanför vattenytan. Nu kippar jag efter luft igen. Huvudet är mer under vatten än ovanför. Du svarar inte. Du ringer inte tillbaks. Du vill inte prata. Faktumet är alldeles, alldeles överväldigande. Jag noterar och identifierar. Rädsla och sorg. Acceptansen är fortfarande utom räckhåll. Jag behåller de gnistrande hästarna på näthinnan medan paniken, ångesten och maktlösheten river i mig. Det måste fan bli bra till slut. Det måste det bara. 

Kommentarer

  1. Det måste blir bra... Det KOMMER bli bra! Kommer kanske få dig någon törn på vägen, men det kommer alldeles säkert att bli bra! Kanske till och med bättre! Även om det inte känns så idag.. Stor kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg