'It hurts because it matters.'

Den här veckan har varit den värsta i mitt liv. Värre än de veckor som följde min andra operation när ångesten omslöt mig likt ett tjockt dimmtäcke. Om jag hade fått välja hade jag valt vilken fysisk smärta som helst över den jag känner nu.

Jag vill vara en sådan som väljer kärlek. Som sätter kärleken först. En sådan som förstår vad som är viktigt. Det är en sådan jag ska bli. En dag ska hon som alltid satte arbetet före allt vara ett minne blott, en skugga från en svunnen tid. 

Mina dagar är en odyssé av minnen som passerar revy. Nostalgin är min ledstjärna och smärtan är överväldigande. Det finns ingenting att vakna för och dagarna känns oändligt långa. Ingenting betyder någonting. Jag famlar i mörkret och förstår inte hur jag ska ta mig igenom det. Finaste vännen och systern plockar upp mig gång på gång på gång. 

Jag är fortfarande medveten om att en förändring var nödvändig. Jag anade aldrig att den skulle behöva vara så smärtsam. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg