you send me pictures of pigeons' footprints in the snow

Det är emotionella tider. Jag tror att det är den annalkande flytten som river upp och drar i allt gammalt. Känslorna virvlar omkring utan att finna fäste och min hud känns tunn som papper. Jag försöker grabba i tag i det som är bra istället för att dras med i de negativa orosspiralerna. 

Jag dricker vin med en ny fin vän. Jag skrattar en massor och det känns så himla skönt. Jag finner en mentor på mitt nya vikariat som lär mig om livet och undervisning. Vi sitter i arbetsrummet och jag känner mig som mig själv och mina skratt är hjärtligt högljudda och känns i maggropen. Jag tar mig till gymmet trots att jag dör den stora trötthetsdöden och går därifrån piggare. Jag hinner med te, en macaroon och ett kort samtal med en annan vän. Du skickar mig bilder och det svider till av kärlek i bröstet. 

Sömnlösa nätter trots trötthetsdöden. Fuktiga nattlinnen och en orolig mage som påminner om mycket sämre dagar. Trasiga barn som tar sig innanför huden och fäster sig på näthinnan så att jag inget annat ser. Rädslan för att upprepa destruktiva arbetsbeteenden, oron för hur jag ska orka och våga sätta gränser. 

Jag tror jag måste ta ytterligare steg i mitt arbete med acceptansen för jag står och stampar på samma ställe och det räcker inte längre. Min längtan efter någon slags perfektion dyker upp igen och när mina trasiga kanter visar sig känns livet plötsligt som en väldigt lång, mödosam väg att vandra. Känslorna av att tillhöra andrahandssorteringen dyker upp ovanför ytan och genast känns allt en smula hopplöst.

Mitt vikariat är på 80% och jag tänker att det skulle vara det bästa för mig. Att inte jobba jämt och istället ge mig tid. Tid till att andas, till att vila, till att vara hälsosam och social. Den 'duktiga flickan' i mig kommer att ha svårt att säga nej till både sina och andras krav. Hon är hemskt stark och envis, men också dumdristig och destruktiv. Som jag sa till terapeuten - det är fortfarande så mycket kvar. Men jag börjar också inse att det lyckliga livet är inte målet utan vägen.