post tanzania

Med min första stomi var jag mycket modigare - jag skämdes inte och var så himla lycklig över att vara frisk. När jag fick min sista stomi för drygt två år sedan var jag alldeles trasig och det har avspeglat sig i min attityd till stomin och livet med den. Jag vågade inte lika mycket, undvek besvärliga och obekanta situationer och skammen var jämt med. Tanzania gav mersmak. Tanzania visade att det går visst att göra det mesta med stomi. Sanningen är att det går att göra så mycket mer med stomi än med en sjuk tarm och Crohns är min verklighet och det jag måste förhålla mig till. Visst en frisk tarm och ett liv utan stomi vore att föredra, men jag har accepterat min sjukdom och gått vidare. Min kirurg sa en gång att "you can do everything with a stoma, but skydiving". Varför det inte skulle gå att skydiva vet jag inte och jag bryr mig inte. Jag tar fasta på everything istället. Allting. Du kan göra allting. 

Jag skumpade runt i en jeep med sju andra i fem dagar. Visst ibland var min påse alldeles full med luft och jag hade en ballong på magen. Men det är ingenting som gör ont eller är farligt. Lite genant kanske, men inget som inte ett byte på närmaste toalett kunde göra bot på. Det hade varit värre att behövt gå på toaletten jämt och ständigt och när man väl satt där känna att man helst vill sitta kvar hela dagen lång medan de andra väntade på mig i jeepen. Några dagar delade jag rum med andra och det fungerade också. Att vara tydlig och inte skämmas gör att det blir lättare för alla. Sedan for vi till Zanzibar och jag växlade mellan baddräkt och bikini. De afrikanska damerna stirrade ogenerat och gjorde mig full i skratt. För stirrandet var inte elakt eller äcklat utan mer en stor förvåning och undran över vad är det den vita människan har på magen? Nog blev alla lite köriga i magen, men det var inte värst för mig. Snarare lugnade magen ner sig och blev argare när jag kom hem. Jag gjorde smarta val - höll mig till väl lagad mat, drack resorb, duschade med påsen på. Jag bär på en stilla undran om det är bakteriekulturer eller värmen eller det långsammare tempot som påverkar. 

Nu vill jag ha mer. Nya intryck, värme, äventyr. Jag är redo att kasta mig utför nya stup. För att jag kan göra allt. Kanske till och med dyka ifrån himlavalvet om jag skulle vilja.