bokslut - into the abyss of times to come

2012. Rent spontant vill jag säga att det var ett jävla skitår, men det är långt ifrån hela sanningen. Visst våren var en enda lång repetition av allt det jag lovat mig själv att sluta med. Jag jobbade för mycket, hade samma gamla konflikter med min partner, sov för lite, skrattade för lite, isolerade mig och undvek att ta tag i min mentala hälsa. Sen kom sommaren som inte kommer gå till historien som en av de bästa, men som ändå innebar vissa vändpunkter - nya vänner och en separation. Sensommarens överväldigande smärta knuffade ut mig ur den ogenomträngliga kokong jag byggt mig och fick mig att lyfta luren till psykologen. Terapin var och fortsätter vara en chockartad serie insikter i det som varit och är, i den jag var, blev och är. Ridåer åker upp och jag förstår och ser röda trådar. Du och jag fick inget abrupt slut utan slutade bråka och började prata igen. Det om något känns fantastiskt fint - ett underverk i sig. Jag fortsätter att sakna och hoppas in i det nya året. När ångesten lade sig som ett hinna över bröstet var endorfinkickarna min medicin. Jag började laga mat igen och njuta av det. Jag bröt min isolering med stockholmsbesök och göteborgshäng. Mot slutet av året fann jag en ny vän och så började jag yoga så smått igen. Året avslutades med ett afrikanskt äventyr för att fira den finaste pappan. Nog för att det finns mycket kvar att önska och att jobba med så är jag på väg. Jag står inte längre stilla. Jag kan göra annat än att enbart andas. 

2013. Förutsättningar för att det ska bli ett fint år finns där även om kanterna är lite naggade. Min bästa flyttar hit och det kommer bli alldeles strålande. Jag kanske får en lägenhet och far runt på upptäcksfärder i mina nya kvarter. Jag fortsätter att ta hand om mig i terapin och med träningen. Jag provar nya recept och dricker gott vin om magen tillåter det. Jag maratontittar bra serier. Vi fortsätter prata, tycka om varandra och vara snälla mot varandra. Du kanske kommer hit. Jag bjuder på mat och vin. Visar dig nya favoritplatser och vi pratar nätterna igenom. Jag fotograferar mera. Kanske börjar på djembekurs för att känna rytmerna pulsera i bröstet. Jag skrattar mer, själv och med andra. Jag kanske reser någonstans där vinden är varm och tempot långsamt. Jag vågar vara mig själv lite mer galenskap och trasiga kanter till trots. 2013 tänker jag att jag njuter mer och lämnar mindre plats för krav och oro.