'power corrupts and absolute power corrupts absolutely'

Jag har skrivit om det här förut och dessa rader är med stor säkerhet inte de sista. Det där med att missbruka sin makt för att man kan. Det där om att arbeta med utsatta människor som man blivit less och bitter på, men ändå fortsätter att arbeta med. Bitterheten leder till ett legitimerande av maktmissbruket. Med intagna blir det ändå lättare. Med lagen på sin sida verkar det som ett frihetsberövande inte är nog utan det är på sin plats att de straffas ytterligare lite grann. För att de verkligen ska 'förstå' att de gjort något fel. Dessa människor som hamnar på fel positioner av helt fel anledningar. De som bröstar upp sig och tror att om man gör sig stor blir man även en stor ledare. Men en bra ledare är den som inte känner något behov av att göra sig stor utan sätter andra värden först. Värden som medmänsklighet, empati och rättvisa. Orden 'en human människosyn' ekar i de öde korridorerna, fast de är som om de inte når fram. De fastnar någonstans i väggarna och gamla, invanda rutiner fortsätter i samma mönster. 'De gör ni bara för att jävlas' har jag hört en väldig massa gånger.  När jag förklarar att jag aldrig skulle göra något för att enbart jävlas för att det skulle aldrig gagna mig. Det skulle göra mitt jobb svårare och därmed alla de timmarna jag spenderar på jobb olidliga. Jag ser hennes misstänksamma blick och känner hur hon reflekterar över de obekanta orden. Jag kan bara hoppas att hon kanske tror på mig, om blott för ett ögonblick. Tilliten till det blåklädda folket är liten och det är säkert med all rätt tänker jag cyniskt. Samtidigt som att jag vet att vi är ändå rätt många som faktiskt vill göra vårt jobb - att vårda för att förebygga framtida brott.