notes from a classroom

jag tänker att för första gången har jag ett jobb som inte enbart är intressant, viktigt och aspirerar på försök till att göra de sjunkande delarna av vårt samhälle lite bättre. det här jobbet intressant och viktigt och roligt. när jag var tillbaks i skolan på måndagen hoppade en elev upp och ner av glädje av att se mig. big time egoboost. ja, det är slitigt, men jag skrattar högt och inombords. jag ler och fnissar. det är ju inte 'på riktigt' än, men det försmak på vad som komma skall. nu har jag jobbat tillräckligt länge med människor för att veta att man inte klickar med alla, man gillar inte ens alla, barn som vuxna. den här klassen och jag, vi klickar och vi gillar varandra. vilken jäkla ynnest. 

så himla glad att jag tog steget - stora steg för att förändra ett liv som var som ett sjunkande skepp. även om jag på vissa vis känner mig motarbetad. jag förstår nu att ingenting är mer värt än min hälsa. ingenting. utan hälsan rasar livet runt omkring en ändå samman.

jag försöker ta hand om mig, fast jag sover för lite. magen fortsätter småbråkas. utesluter gluten och laktos, drar ner på fiber. rädd för att återigen hamna i gränslandet till ätstörningen, där mat blir min fiende för att den ställer till med ofantliga besvär. pressar rödbetor, morötter och selleri. dricker och visualiserar dess läkande kraft på ett självmordsbenäget mag- och tarmsystem.  

lång dag imorgon och jag är nervöst uppspelt. framför mig ligger en helg som ligger i riskzonen för att också innebära jobb när den verkligen inte borde vara det. om något en dag skulle gå lätt skulle det antagligen tråka ut mig. varför ta genvägen när det finns så många okända senvägar?