coffee and dried mango
jag läser om andras löften och mål. förundras över hur mycket vilja det finns i början av ett nytt år. var tar den vägen sen? jag funderar på mitt eget bokslut. 2011 - friend or foe?
återblickar. som en blekt minne ser jag en kritvit, mager version av mig själv. full av kroppsliga och själsliga sår som smärtar. tårar som bränner djupa hål. den totala bristen på glädje. hela jag var urholkad och jag bara fanns till. som en vålnad. ett år där jag fortsatt kämpa utan att motvinden blåst lika hårt. det har blivit bättre, jag har blivit bättre. jag går ut ur tjugohundraelva friskare, starkare och gladare.
även om mycket känns halvdant, temporärt, knaggligt och som en lång transportsträcka, så är det ok för att jag oftast skymtar det där ljuset i tunneln. ibland faller allt samman och det får vara så.
så tjugohundratolv. fokus ligger på att må bra, fysiskt och psykiskt. jag ska fortsätta träna och bli starkare. jag ska avsluta det som tar mer än det ger. jag ska jobba med min irritation och ilska - det tar alldeles för mycket energi. jag skulle också vilja skratta mer, men det får komma av sig själv. 'will I ever laugh again? yes, you will. when? when something is really, really funny...'. så fungerar det, det vet jag.
fram tills att allt kör igång igen tar jag det lugnt. dricker kaffe och äter torkad mango. går promenader. andas.
återblickar. som en blekt minne ser jag en kritvit, mager version av mig själv. full av kroppsliga och själsliga sår som smärtar. tårar som bränner djupa hål. den totala bristen på glädje. hela jag var urholkad och jag bara fanns till. som en vålnad. ett år där jag fortsatt kämpa utan att motvinden blåst lika hårt. det har blivit bättre, jag har blivit bättre. jag går ut ur tjugohundraelva friskare, starkare och gladare.
även om mycket känns halvdant, temporärt, knaggligt och som en lång transportsträcka, så är det ok för att jag oftast skymtar det där ljuset i tunneln. ibland faller allt samman och det får vara så.
så tjugohundratolv. fokus ligger på att må bra, fysiskt och psykiskt. jag ska fortsätta träna och bli starkare. jag ska avsluta det som tar mer än det ger. jag ska jobba med min irritation och ilska - det tar alldeles för mycket energi. jag skulle också vilja skratta mer, men det får komma av sig själv. 'will I ever laugh again? yes, you will. when? when something is really, really funny...'. så fungerar det, det vet jag.
fram tills att allt kör igång igen tar jag det lugnt. dricker kaffe och äter torkad mango. går promenader. andas.
fina du! tack för din kommentar, dina ord värmer som alltid.
SvaraRaderajag undrar också var viljan och motivationen försvinner under årets gång - har vi inte förmåga att hålla kvar den? det vet vi ju att vi omöjligt kan alltid, det är ju precis som du skriver "ibland faller allt samman och det får vara så".
det får vara precis som det är. kanske är det det viktigaste att komma ihåg för att kunna andas.
stora kramar
Heja 2012! Kram
SvaraRadera