vardagsreflektioner

trotsar halsont och lungor som inte är helt i form och ger mig ut på långsamma promenader. känner varma vindar svepa förbi mina kinder och jag inser att jag njuter. njuta, det som jag både vill och borde göra mer, så väldigt mycket mer. dricker ingefärs/citron/honungste och läser en historia som utspelar sig på haiti. tillåter mig att fascineras över hur läsandet tillåter en att resa trots att sparkontot ekar tomt. avbokar två dagars arbete och känner mig nöjd. provar ett par nya byxor som jag gillar men som tog tio minuter att stänga dragkedjan på och egentligen bara passar perfekt om jag står upp. har inte riktigt vant mig vid att ha en normal kropp, en sådan som inte vartenda klädesplagg är för stort för. drömscenariot är jag i en luftig sommarklänning på en solig veranda vars trägolv värmer mina nakna fötter. långt borta från måsten och tider att passa. jag kan inte låta bli att tänka på mina framtida sommarlov. det här med resor lockar inte alls på samma sätt längre. ett torp, en kolonilott och långsamma sommardagar har motat bort dem. i mina drömmar är det alltid varmt och jag andas utan restriktioner. kanske är det en reaktion på det som varit. kanske är den bestående. jag känner ingen sorg om det nu skulle vara så. jag har ju rest och sett och upplevt. dags att vända blad? fast jag tänker att om inget annat skulle värmen kunna få mig att packa väskan vilken dag som helst. jag minns perfekta capuccinos på café del mar, kryddstarka chais i jaisalmer och buraks att dö för. och det var alltid varmt. framför allt minns jag hur jag bara var och ändå kändes livet på något sätt mycket verkligare. kanske för att jag levde det och inte bara fyllde det med saker att göra.