'now i'm a farmer, praying for rain'.
En stilla söndag. Sopranos, yoga, löpning, läsning och matlagning. Jag hämtar andan inför en madrömsvecka. Ger mig själv tid att vara. Utan stress, utan alltför många tankar. Igår satt jag med henne som jag väntat på vid ån och drack vin. Det känns så självklart att hon är här nu, ändå vet jag att det är en gåva som ej bör tas för given. Vi pratar om förhållanden och vad man tar med sig från dem. Både det bra och det dåliga. Någonstans mitt i morgondisken tänker jag att i ett förhållande var jag alldeles för uppslukad, vilket jag försökte kompensera för i mitt senaste genom att slå vakt om min självständighet. Till den grad att överkompensationen blev till en ogenomtränglig mur som ledde till onödiga, destruktiva avstånd. Nästa gång vill jag kunna hålla balansen bättre. Jag vill kunna vara mig själv och samtidigt vara en del av något.
Jag sätter upp världen på väggen. Den hamnar snett och jag undrar om den sympatiserar med min upp-och nervända värld. Jag funderar på den uppsats som ska skrivas i höst och målar tånaglarna orangeröda. Jag lyssnar på smått fantastiska Jenny O. och minns pjäsen vi såg igår. Ibland är det så svårt att nå varandra, att verkligen nå varandra och att det ändå sker är inget mindre än ett mirakulöst under.
Vad jag önskar att vi bodde i samma stad. Många kramar Jolina (Elsa)
SvaraRaderaOch jag med! Hur mår du? Stor kram!//Maria
RaderaTyvärr inte så bra. Första semesterdagen idag och jag spenderade eftermiddagen på vårdcentralen och sen sjukhuset. Öroninflammation och provtagning.
RaderaFick ett skov i januari som behandlas med humira och numera även metoject. Vikten går neråt men magen har svarat bra på behandling. Tyvärr blir det kanske aktuellt att åtgärda ändrarmsstumpen kirurgiskt. Det psykiska är det jag lider mest av för tillfället. Det har fått ta mycket stryk och just nu är det mesta jobbigt. Du förstår säkert vad jag menar.. Plockade bort bloggen i ren frustration. ;)
Sköt om dig och påta lite landet på kolonin åt mig ;) Kram Jolina!
Blir ledsen av dina ord. För jag förstår så väl hur du känner dig. Det tär något enormt att alltid må dåligt, att alltid kämpa i motvind. Hur mycket har du kvar av ändtarmen? Jag har väl en tre-fyra cm (egentligen är det väl inte ändtarmen utan anus), men än så länge funkar den hyfsat. Lite läckage, men inget som inte går att leva med. Hur mycket är det tänkt att du ska ta bort? Allt? Äsch, bloggen kan ju alltid plockas dit ifall du skulle ändra sig. Du får hemskt gärna mejla ifall du känner för det. Yes, har precis varit på min vattningsrutt. Vattnar åt vänner som är bortresta och helt plötsligt är de en hel flock! Pust! Så semester nu? Har du några planer eller blir det vila/återhämtning för hela slanten? KRAM <3
RaderaJa, precis som du skriver så tär det på hela kroppen! Jag känner mig så slut av alla turer som varit denna våren då jag dessutom har vantrivts lite på mitt jobb utan att kunna sätta fingret på vad som egentligen är problemet. Och problemet sitter nog tyvärr i mitt huvud! Efter en tur till jobbet idag igen för att hämta en annan typ utav droppar pratade chefen ett par ord med mig. Hennes man är läkare så hon fixade så jag kunde komma hem till henne ikväll så han kunde glo mig i örat ;) Tacksam för dem vänliga själar man har omkring sig som ställer upp. Så visst blev det antibiotika! Men till saken, jag har 4-5 cm kvar av ändtarmen. Denna producerar sekret, blöder och krampar så det ska man försöka komma runt genom att hyvla slemhinnan.
RaderaKänner igen det där med att man ska fixa och dona åt alla andra ;) jag hade en sådan vecka förra veckan. Det vattnades både här och där! ;)
Min semester ska jag bara ägna åt vila och återhämtning. Jag har rest en hel under maj/juni så nu ska jag bara vara hemma och ta hand om mig och kroppen. Har tre veckor. Hur har du det själv? Semester? Jag säger detsamma, du får gärna maila om du vill :)
Kram! <3