post hospital

Jag sitter i hemmets trygga vrå. Sjukskriven efter att människor av finaste rang röt till och fick mig att inse min egen dumdristighet. Med en sjö av tid tar jag på mig kläder anpassade för sommarstugeliv och låtsas att jag är på semester i stan trots att vindarna blåser halv storm. Slår ner på takten, planterar om växter, bokar tvättid, går med sopsorteringen och hittar ny musik att ensamdansa till. Kanske lyckas jag läsa ut boken jag läst hela sommaren. 

I bakgrunden hörs ett sorl av patientlarm, de hasande stegen från gamle mannen i sängen mittemot, smärtans gnyende läten från kvinnan som ser så trasig ut som jag en gång också var. Varje kväll vältrar jag mig i orons vågor, men än har varje natt passerat utan att någon ambulans har behövt ringas. Jag mår rätt bra tröttheten till trots. Jag äter mat som jag hoppas med lätthet ska passera det där självmordsbenägna mag- och tarmsystemet. Pressar alla grönsaker till juicer. Påminner mig själv om att andas. Efter min eftermiddagslur vågar jag mig ut i vindarna för en tur till lotten. Den som jag försummade igår. Livet just nu. 

                                                                                Love this song. And the video.