lättsamhetens dag

en dag med sol i ögonen och promenad i vårjacka. jag går med lätta steg och blundar för det som tynger. ( som exempelvis: oroar mig för sår och en aldrig upphörande småbråkig mage, som inte verkar bry sig vad jag än äter. för hur det ska gå på safari i afrikat. med påsbyten och människor nära inpå jämtjämtjämt. avstånd är ju som bekant mitt försvar, min skyddsbarriär.) med påskliljor, tulpaner och en bricka med fåglar på lockar jag på våren och värmen. kom nu! jag har väntat länge nog. det känns ibland som om jag väntat i ett helt liv. mest på en sjukdom som aldrig ville (vill?) ge vika. jag tänker på honom som sitter framför fönstret och bara väntar. vad väntar han på? väntar han bara ut tiden, på att den ska ta slut och att något annat bortom detta liv ska ta sin början? kanske kan man vänta utan ångest om man nöjt kan blicka tillbaka på det som varit? jag som aldrig, aldrig är nöjd.

engelsk grammatik och tunga rader om ett förändrat läraryrke. baljor med te för att kompensera ett öppet fönster för att inte missa gässens skriande (skriar gäss?). äntligen verkar han och jag komma någonstans. slutstationen är oviss, men vi mår bättre nu. kanske har vi slutat beskylla och skuldbelägga varandra för allt det som gick fel, för allt det som vi inte rådde över, men som drabbade oss ändå. som ett padd- eller fiskregn. en tornado drog fram och slängde upp oss i luften tills vi slog emot marken likt stora, tunga regndroppar. omtumlade och mörbultade försökte vi hitta en vettig väg ut, men ingenting var längre vettigt och det fanns inga utvägar. nu existerar vi i allt som varit och är. att ångra och söka förklaringar till varför har visat sig lönlöst och leder enbart till djupare hål. nu längtar vi till sommaren för att värmen för med sig en lättsamhet vi på egen hand har svårt att åstadkomma. 

Tumblr_m0s1fimhgs1rn07poo1_500_largeDiana-f-plus-edelweiss-5_largeTumblr_m0gwgvi3wo1qieq9mo1_500_large

Kommentarer

Populära inlägg