these days

I ledigheten gör sig tomrummet påmint trots att mitt liv är mer välfyllt än det varit på länge. Jag saknar inte det storslagna utan det vardagliga - det som en alltid tar för givet tills en inte längre har det. Längtan efter dig ligger som en tättslutande hinna kring mitt hjärta och låter ingenting annat tränga in. Snarare än att avta blir den mer intensiv och jag hör irritationen i din röst när jag försöker sätta ord på den. Jag väntar på dig och skulle kunna stanna tiden tills att det är dags. Men då jag inte bemästrar sådana konster försöker jag fylla livet med annat. Jag längtar tills att hon kommer. Jag längtar efter ett sammanhang för att slippa känna mig som en lösryckt schackpjäs. Jag försöker, det gör jag verkligen och för det mesta går det bra. Det är bara det att det är lite tomt. Ibland. Och i tomheten ekar det av tider då allt var annorlunda.