sometimes it makes sense

Sedan jag kom ur dimman har svårigheten att acceptera konsekvenserna av mina beslut skavt illa i bröstet. Gigantiska beslut som togs mitt i ett inferno där inte en endaste klar tanke var möjlig och där inte ett enda ord som sades var värt att lyssna till. Jag har önskat allt annorlunda tusentals gånger om och ångrat mig lika många. Någonstans i all din sorg sa du att vi hade allt det där vi ville ha och jag vet att det är sant. Sen gick jag sönder och därmed också vi. Jag vet att jag flyttade för att jag var tvungen. En förändring var nödvändig för jag kunde varken andas eller läka. Jag hittade inga vägar ut ur infernot och lågorna brände oss till likgiltighet. 

Nu är jag på väg. På väg att läka och på väg att hitta andningshål i vardagen. 

Idag tvättar jag, låter en tomatsås puttra på spisen och köper en begagnad kruka som är en perfect fit för min nya växt. Ditt paket dimper ner i brevlådan och mitt hjärta studsar till av glädje. Jag plöjer Girls-avsnitt och äter paleo chocolate chip cookies. Jag pälsar på mig lager på lager och ger mig ut på långpromenad i snöyran. Till kvällen blir det ugnsrostade rotfrukter och ruccolapesto. Just idag är de där konsekvenserna inte enbart negativa. Just idag inser jag att jag behöver det här även om det värker av saknad i bröstet efter dig och det vi en gång hade. 

Kommentarer

Populära inlägg