salig av solen

Solen uppenbarar sig och tinar långsamt upp min iskalla kropp. Humöret lyfter och att le känns inte lika ansträngande. Han brukar säga att jag likt en ödla söker solen. Det låter banalt, men värme gör mig lyckligare. Solen verkar avväpnande och får mig att slappna av, ta det lugnare och njuta. Den får mig att bli en bättre version av mig själv, någon som vågar tänja på mina annars så rigida gränser. Jag leker med tanken på att jag alltid trott att jag en dag bara skulle veta att jag hörde hemma just där - det skulle kännas hemma med omedelbar verkan. Hemma var alltid långt borta och det var alltid varmt. Jag vet bättre nu - att hemma skapar man sig oberoende av temperatur. När jag är gladare blir det märkbart hur människor här generellt sett inte är trevliga och får mig att längta dit folk är generösare med sin tid och sig själva. 

pics