'Your life may be bumpy. More so than the landing.'

Jag skriver för sällan och det gör det svårt att foga samman allt det spretiga som utgör mitt liv. Det som är bra gör att fosterställningen aldrig behövs. Tomheten och ensamheten fladdrar ibland till bakom revbenen och påminner om det som skaver. Som delar av min kärlek till dig, som mitt behov av bekräftelse från dem som inte har förmågan att bekräfta, som den sorg och besvikelse som rör runt i mig  utan att hitta ut. 

Lyckan finns men är ack så flyktig. Längtar efter något som får mig att sova om nätterna.