'but it ain't that truth we chase. no, it's the promise of a better place.'

Jag sitter vid ett köksbord och prokrastinerar istället för att skriva metoddelen till den där jäklans uppsatsen. Det blir liksom inget gjort och jag undrar om jag borde oroa mig. Kanske har sjukdomen gjort mig till en sådan som faktiskt inte genomför allt med bravur eller kanske inte genomför dem alls. Jag klickar runt på allt möjligt och så dyker uppdateringen upp i nyhetsflödet. Hålet öppnar sig och jag fallerfallerfaller. Allt annat hamnar i periferin för att ge plats åt den välbekanta ångesten som river och sliter i mig. Jag inser att den dagen han träffar någon ny kommer jag att falla igen och för att undvika att det skulle hända krävs att jag inget vet. 

Pest eller kolera. 

'I still miss you. I still dream of you.'