på flygplatsen

Nu grabbar vi tag i livet.

Jag tänker att det är det här livet jag längtat efter under de dagar jag satt instängd i sjukdomen. Inget storslaget. En cortado, en viktig bok och en horisont att vila ögonen på. Den ljuvliga doften av nymalet kaffe och i bakgrunden soft italiensk pop. Som jag längtat. Ok, inte efter den italienska popen. Men efter det andra. Efter friheten. Att kunna sitta här. Utan att må dåligt, att ha ont, att vilja hem för att slippa hålla skenet av normalitet uppe. Jag tänker på henne som jag inte känner. Som fortfarande sitter fastkedjad vid sjukdomens bojor. Jag känner med hennes lidande. Som jag önskar att också hon fick släppas fri.