återblick

vi sitter i fiket. besökstiden har inte börjat än och det är bara vi och personal där. de får gå före i kön. för att de har bråttom. bråttom till operationer och viktiga möten. de behövs. det gör inte vi. därför får vi vänta. det gör mig inget. jag sippar på min chai latte. vi småpratar och läser tidningen. iklädda morgonrockar och tofflor. hon med sin ständiga följeslagare. diamorfinet. elefanten i rummet. hon säger att det var det enda alternativet för fortsatt liv. för henne och för barnen. hennes son besöker henne i proper skoluniform med välformulerade ord som aldrig tar slut. de ramlar ur honom som en flodvåg. hans presentation förundrar mig. den är bortom hans ålder - en ung man. hennes så kallade val att bli narkoman för att fixa livet. här framför mig står resultatet av det valet. jag tänker att det nog var/är värt det. med svartnade ben och ett hårt, hårt liv visar hon på en beslutsamhet jag aldrig skådat. jag ser deras flackande blickar. både hon och jag vet vad de talar om när vi inte hör. de förstår inte att hon inte bryr sig. hon har viktigare saker att tänka på.

inre bilder fladdrar förbi. korridorer om natten. smärtans kvidande gutturala läten. ansikten som tittar utan att se. medmänsklighet utöver det extraordinära. luft så laddad med ångest att den går att ta på. ensamhet djup som avgrunden.

Kommentarer

Populära inlägg