konvalescens

"Recovery is hard work. It's a learning process." Den första meningen känns så självklar att hålla med om. Den andra får mig att tveka. En läroprocess. Känner mig oklar över vad jag förväntas lära eller ha lärt mig. Hela havet stormar. Livet vänds upp och ner. Ingenting blir någonsin som förut. Trauma och tragik skakar om grundvalarna på djupet. Djupet är mycket djupare än föreställningen. Tidigare lärdomar har fått mig att tro på gången tid som en potent läkande kraft. Men ingen kan läka med öppna sår. Att ha ögonen på priset fungerar som metod så länge allt går åt rätt håll. Vid minsta bakslag är det bara att börja om på nytt - lite svagare, mycket räddare. 



Här sitter jag och läker. Pilen pekar åt 'rätt' håll och tiden är min vän. Som en fågelunge med skyddsnät. Jag har lärt mig att inget är längre som förut. För länge sedan lärde jag mig att ett slut innebär också alltid en ny början. En början som inte är bättre eller sämre, enbart ny. Vända blad. Ett nytt kapitel. Att sätta punkt. 

Minnena ligger fortfarande tätt inpå, men traumat väller inte längre upp som ett ilsken vulkan genom mitt väsen. Jag känner hur det mullar dovt. Förtvivlan sätter allt mer sällan sina klor i mig. Jag vill inte glömma. Bara ha möjligheten att hålla det på avstånd. Att inte slukas upp av det som var och till viss del är. Att fortsätta. En ny början. 

Kommentarer

  1. Vad fint du uttrycker dig och sätter ord på känslor och tankar! Tankar och känslor jag känner igen. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg