det finns så många sätt att falla på

Idag finns han på min näthinna konstant. Varje minut. Varje hjärtslag. Jag trampar hårthårt på spinningcykeln som om varje varv gav kraft åt honom. Jag vill bara att du ska veta att vi skulle göra vad som helst för dig. Vadsomhelst.

Jag saknar katternas strykande kring benen och jag tycker mig se vit flufflig päls i varje hörn. Jag lyssnar på Sigur Rós på repeat. Inser att jag glömt deras fantastiskhet. Och jag minns hon och jag  i London och så börjar hela cirkeln av nostalgi om på nytt. Ska det alltid va såhär?