'some girls are bigger than others'

april kom och gick. jag pluggade och jobbade. pluggadejobbadepluggadejobbade. jag känner mig ändå ok. trött som satan, men ok. sköna maj har anlänt och jag inlett den med en tuff jobbvecka, som resulterade i sömnlösa nätter med ett huvud som snurrade likt en discokula. stora frågor tar stor plats. vad lär ungarna sig i skolan? vilken är min roll egentligen? ett avslut som jag helst hade sluppit. 10-åriga flickor som redan insett att man kan fortsätta vara kär i killar som behandlar en som skit. och att man kan bli ännu kärare i dem trots fortsatt pajkastning. tänker på hennes stora tårar som rullar nerför kinderna. hennes obotliga sorg och insikt i att hon inte kan släppa honom trots att hon vet att hon förtjänar bättre. jag försöker minnas mina egna tidiga förälskelser. kan inte komma ihåg att de frambringade några tårar eller någon djupare smärta. överlag tror jag att jag var ganska sen i det där med att vilja vara tillsammans med någon. jag behövde det inte. kanske är det därför som jag fortfarande jämt tvekar och har svårt att kompromissa till den grad ett förhållande verkar behöva? fast han är likadan. han berättar att han i sommar ska åka till en vän på en varm ö tillsammans med vänner. han gör sina egna planer utan mig och frågar inte om jag vill följa med. först blir jag sårad och undrar varför jag i tysthet planerar framtida resor och liv med honom i tankarna när han inte uppvisar det minsta intresse för att delta. senare tänker jag om. tänker att han måste bli lycklig först innan vi kan bli lyckliga tillsammans. jag tror stenhårt på att skapa sig sin egen lycka, oberoende av andra för att den ska hålla. så jag tar ett djupt andetag, tänker ett steg i taget och sätter tilltro till tålamodets makt och styrka.