lost and found

Efter år av förvirring, misslyckanden och illa valda vägar skymtar nu möjligtvis ett ljus i tunneln, även då jag tror att livet är en serie av tunnlar. Jag hör stora ord jag inte är redo för än. Ändå går hoppet inte att ta miste på. Kanske är detta en hamn att lägga till vid? Kanske har jag alltid varit på väg hit? Livet är ju sällan en rak linje. Medically complicated and with complicated personal lives, säger hon om oss IBD-patienter och hon har träffat ganska många. Jag är övertygad om att det hänger ihop. Denna oro och ångest, dessa höga krav, otillräckligheten och den starka viljan. Jag har sett det i andra såsom i mig själv. Vi som vänder sorgen inåt. Kan sorg gnaga sönder tarmar?


Mitt kreativa kall - något som känns meningsfullt, viktigt och kan försätta mig i total lycka om blott för ett ögonblcik. En vecka gången och jag känner redan för dem. De har fått mig att skratta mer än på länge. Även om jag får skrika mig hes och vissa dagar förtvivla över min otillräcklighet, tror jag att jag fixar det. Jag tror det passar mig. Det är tillräckligt fyrkantigt för att jag inte ska gå under av sökandet efter gränser och erbjuder tillräckligt med frihet för att inte kvävas av bristen på sådan.


If it's not alright, it's not the end. 
Att våga vila i att just det är okej just nu. 



Kommentarer

  1. Ja det hänger nog ihop. Känner igen mig! Dina ord är alltid så fina. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg