cirklar

Tiden den går. Och går. Dagar, veckor och månader passerar. Ett år blir till ett nytt. Jag funderar på vad som har förändrats i mitt liv. Allt och ändå är så mycket sig likt. På djupet är nog allt sig likt. Att leva sitt liv som i en kapplöpning. Som om det när som helst kan ta slut. Allt måste hända nu, nu, nu för annars hinner jag kanske inte. Jag fyller mitt liv med 'borden'. Med sådant som är bra för bankkontot och cv:et, men dåligt för hälsan och själen. Jag är som en bergsbestigare utan ett berg att bestiga. Att skapa sina egna berg för ett okänt syfte. 

Jag minns en mintgrön korgstol i ett hostel i ett intensivt och högljutt New Dehli. När jag slog mig ner pös stressen ur mig likt luften ur en ballong. Från en minut till en annan kände jag mig plötsligt lycklig och tillfreds. Stressen släppte sitt stryptag och frigjorde min andning. 

Jag känner mig tyngd av de bojor jag själv låser mig vid. I ett ständigt sjunkade skede simmar jag motströms. Jag vill vända om eller stanna upp. Istället sjunker jag djupare. Jag längtar efter ett djupt andetag och att känna lugnet sprida sig i kropp och själ. Jag vill skapa ett liv i balans, ett liv som klarar av att hålla mig ovanför ytan.