brideshead revisited

"Change is the only evidence of life". om det är så kanske min förändring innebär att jag har levt när jag trodde jag var död. ett bevis för ett slags liv som jag trodde gick mig förbi. jag tänker på honom som såg mitt vemod och kanske till och med förstod det ibland. sen på honom som jag oftast tror inte vet vad vemod är och misstar det för negativitet. han som är född i en kultur som dricker alkohol för att ta udden av det hemska. där skrattet alltid placeras i finrummet. skrattet som jag tar död på med mina depressiva observationer av min omvärld. kanske misstar jag lycka för glättighet. kanske är jag rädd för lyckan som jag inte tror är beständig. som jag tror finns i stunder som tar slut. om man har tur kanske de kommer igen. det där jäkla nuet som jag kämpar med, men ständigt landar i då eller sen. de stunder jag hittat och trivts i det där nuet har jag nog varit ganska lycklig. 'förändring är det enda beviset på liv'. jag dröjer mig kvar vid det ett slag. försöker att inte döma mig själv så hårt.