om att dra på sig skinnet man trodde att man ömsat för längesedan.

Har haft svårt med orden, som inte vill hitta fram, inte hitta ut. Lyssnar på samma melankoliska melodislinga och känner mig lika repetativ själv. Ibland lyser små stjärnor på himlen som idag när jag insåg att mina steg på väg mot universitetet var annorlunda. Min hållning likaså. Jag är inte densamma även om det ibland känns så. Genom åren har jag tänkt på henne. Hon som jag aldrig fick lära känna, inte ens träffa. Du hade säkert en massa bra anledningar som jag hade fått höra om jag någonsin frågat. Kanske det viktigaste lärdomen från de senaste månaderna - berättar man för människor hur man känner, vad man går igenom, vilka problem och svårigheter man har försöker också de allra flesta göra sitt bästa för att hjälpa en. Mycket besvikelse kan nog undvikas om man vågar blotta sig istället för att lida i tystnad. 

De senaste dagarna har varit lite dimmiga. För även om mycket är bättre är vissa delar fortfarande så svåra. Jag vill gå in i ett nytt år på nya vägar. Jag vill lämna de gamla, upptrampade stigarna, andas in frisk luft. Jag vill göra det med dig, men om du inte vill måste vi kanske skiljas åt. För jag vet inte om jag orkar bära på hoppet längre. Det känns så tungt och jag vill springa på lätta fötter. 

Hon som jag delade kontor med under flera år. Hon som överraskade mig med sin generositet och vänlighet. Hon som jag alltid kände på mig var något speciellt, men det var som om jag inte hade förmågan att ta in henne då. Nu står vi varandra nämre än någonsin och med drömmar om Marocko försöker jag finnas där för henne när hon har ont även om hon mest vill gömma sig under täcket. Ett maskrosbarn som ingen någonsin sett, som ändå har överlevt och ger sig själv till hela världen utan att spara något åt sig själv. Jag säger att det är okej att gömma sig, ibland behöver man gå i ide för att komma fram när våren nalkas. Jag påminner om att bunkra upp med tillräckligt mycket choklad för att det ska räcka hela julen och helst över nyår också. 

You can lose sight of it all

And the darkness inside of you

Can make you feel so small

But I see your true colors

Shining through