because 'sharing is caring'

Jag läser det här och påminns igen om bloggarnas höga värde. Att dela med sig av sina erfarenheter, känslor och tankar till människor som går igenom samma sak är nödvändigt. Vi behöver stödja varandra för att ge ork och hopp till de som mår dåligt.  När jag läser bloggtexter om patienter som provar medicin efter medicin utan resultat undrar jag som ofta om en stomioperation har diskuterats. Jag påminns om alla de år jag harvade runt ständigt kämpandes mot blödande tarmar och en smärtande mage. Självklart är en stomioperation inget man ska ta lätt på. Patienten måste vara välinformerad och redo. Men måste den vara en sista utväg? Jag minns läkaren som satt på sin höga stol och oempatiskt bannade mig för att jag inte tagit mina mediciner och varnade mig att om jag fortsatte så skulle jag få en påse på magen. Kanske behöver en stomi inte vara det värsta som kan hända utan i vissa fall det bästa? För min egen del var  min stomi en sista utväg då i stort sett allting annat hade misslyckats och jag inte hade någon kraft kvar för att kämpa vidare. Nu undrar hur det hade sett ut om jag hade haft läkare som i ett mycket tidigare skede informerat mig om stomi och hur det kan vara att leva med en. Kanske hade varken mitt motstånd eller min rädsla varit lika stora. Kanske hade jag då sluppit många års lidande vars efterdyningar fortsätter att påverka mig. Jag anser att det behövs en attitydförändring till stomioperation som behandlingsalternativ inom sjukvården för att bryta ner de barriärer som gör att både patienter och läkare ser det som en sista utväg. 

Min fina engelske medicinläkare var den som först på allvar vågade diskutera detta med mig. Jag var svag av sjukdom och grät mig igenom hela besöket. Urlakad på energi totalvägrade jag ändå hans förslag uppfylld av hemska tankar om vad ett liv 'med påse på magen' skulle innebära. Men hans ord sådde ett frö och jag tror det han sa hade betydelse när jag som sista utväg fick min operation. Hans avslappnade sätt att berätta om patienter som hade bättre liv med stomier och hur jag skulle få slippa leva mitt liv som en serie smärtsamma toalettbesök. Jag skulle vilja uppmana vårdpersonal, kanske då mest medicinläkare att våga informera samt diskutera stomi med era patienter ifall det är ett gångbart alternativ. 

För de dagar då det är tillräckligt att enbart andas.