c'mon, take me for a ride.

Efter mer eller mindre fullspäckade sociala dagar sjunker mitt humör till botten. Huvudet känns som en tung, grå massa och jag kör fast i gamla, upptrampade cirklar. Dricker baljvis med kaffe, äter chokladbollar innan klockan slagit elva, panikletar efter happy-musik utan framgång. Istället lyssnar jag på mina sorgligaste låtar, gråter en skvätt och längtar efter bättre tider, även fast dessa tider är bättre än de sämre.