hoping spring will wake me up.

Det är jobbhelg igen. Det är ok för jag har varit ledig från jobb i tio dagar. Innan dess var jag sliten och less. Så trött att jag mest ville gråta. Jag påminns om svårigheten att respektera var gränsen går och hur lätt det är att glömma att känna efter hur jag mår. Först när det är försent inser jag att jag ignorerat alla tecken och den enorma tröttheten är ett faktum. Lyckligtvis kan jag numera återhämta mig om jag tar mig tiden. Det gör jag och fokuserar på vila, träning, bra mat och vänner. Dagen och kvällen går smärtfritt och jag får cykla hem i kvällsljus. Luften luktar kall vår och jag insuper den ivrigt i stora klunkar med förhoppningen att känslan dröjer sig kvar ett tag. 

Min terapeut och jag kommer överens om att ses ytterligare två gånger. Det känns lite läskigt, men ok. Vi har gjort det vi skulle. Jag har tagit mig ur dimman och nu ligger korten på bordet. Hon ber mig funderar på vad jag vill nu och jag tänker att jag vill gräva djupare. Jag vill inte stanna nu, min resa har ännu inte nått sitt slut. Jag vill komma till botten med det där med att jag aldrig tycker att jag duger, att jag aldrig är tillräckligt bra. Det känns för riskabelt att inte göra det. För även om jag inte tror att det är hela anledningen till att jag blev sjuk så är jag övertygad om dess negativa påverkan på mitt tarmsystem och på den där stressen. Jag vill må så bra som jag kan göra och där är jag ännu inte. 

Jag lämnar blodprover och ett par dagar senare får jag ett brev med en telefontid med läkaren. Jag tänker att de måste vara lite dåliga för annars brukar jag bara få ett brev som säger att allt är bra. Jag känner oron ila genom kroppen då jag är medveten om att jag mått sämre den senaste månaden och bannar mig själv igen för att jag inte tagit hand om mig så som jag borde göra. Men oron lägger sig och jag avvaktar samtalet. 

Jag lägger ännu en pusselbit till det liv som jag försöker skapa mig. En odlingslott står nu till mitt förfogande och jag förkovrar mig i fröer, förkultivering och jordtyper. I sommar ska jag gräva, rensa, vattna och förhoppningsvis njuta av egenodlade rödbetor, rädisor, morötter och mangold. Där ska jag sitta och njuta av den lummiga grönskan och lugnet. 

Jag längtar och längtar och längtar efter dig. Saknaden gör mig ibland likgiltig inför allt annat och med tanken på hur ohälsosamt det är undrar jag om jag borde ta ett steg tillbaka. Om jag skulle släppa taget, skulle du hålla kvar då?