worries and a night with no sleep
Hur jag än försökte kämpa emot skenade orosspiralen iväg för att slutligen virvla sig genom natten. Hela natten. Det vara bara du med någon annan och det gjorde ont. Jag viskade upprepande mantrant, "it hurts because it matters, it hurts because it matters..." och försökte finna tröst. Jag ringde aldrig, jag tog aldrig ens tag i telefonen. Det måste väl vara någon sorts framsteg? Bara några timmar tidigare hade tänkte på hur jag önskade dig lycklig, kanske trodde någon jag var redo för det här.
Genom sömnbristens dimma tittar jag ut över vinterlandskapet och försöker glädjas åt de vackra vyerna. Kaffe känns som en vän i nöden och jag inbillar mig att nog klarar jag den här dagen också.
Stor kram! <3 du klarar mer än du tror. Jag tror på dig och att det kommer bli bättre även om det måste kännas tufft för dig nu.
SvaraRaderaTACK! Det värmer så.
RaderaJag gillar det inte men jag vet precis exakt hur du menar, hur du tänker och hur det känns. Alldeles alldeles för mycket när man tänker i de banorna. Jag vill tänka snällt och hoppas på en fin framtid för honom, samtidigt gör tankarna på honom med någon annan väldigt ont många gånger. Men det går framåt, det måste det ju göra? Väl? En dag känns det inte lika mycket eller på samma sätt. Det måste jag tro. Stor kram
SvaraRaderaJa, one step forward, three steps back...typ. Jo, en dag känns det nog inte lika mycket eller på samma sätt. Det tror jag också på. Kram fina du. Vi fixar det tillsammans.
SvaraRadera