here we go again - koloskopi nummer 753
Imorgon är det dags igen. För koloskopin - den avskydda, vedervärdiga koloskopin. För många smärtsamma minnen gör sig påminda för att jag ska tycka att det är ok. Jag har precis druckit den första omgången Citrafleet. Illamåendet var omedelbart och jag har många, långa timmar framför mig tills att det är över, tills att jag får börja äta igen, tills att jag får börja återhämta mig och magen får tid att läka igen. Mitt överkänsliga tarmsystem tar lång tid på sig att komma tillbaks efter en sådan här undersökning och funderar hur jag bäst ska ta hand om det när jag nu får igen. Nitton timmar kvar tills att det är över. Ungefär. Jag är redan hungrig. Grymt hungrig.
Jag har väntat länge på den här undersökningen. Närmare bestämt i tio månader. Ingen vet hur länge jag skulle väntat ifall jag inte själv att sagt att det inte är ok att vänta i tio månader. Det tar emot att pusha för en undersökning jag hatar, en undersökning jag allra helst aldrig mer skulle vilja göra. Men jag vet att jag måste för jag och behandlande läkare ska få se hur den kvarvarande tarmen ser ut och vad vi ska göra ifall den inte ser något bra ut. Visst är jag orolig, å andra sidan mår jag inte dåligt, så det finns all anledning att vara positiv. Mina järnvärdens oförmåga att hålla sig i acceptabla nivåer är väl egentligen den fråga som behöver besvaras. Beror det på blödningar eller har jag helt enkelt svårt att absorbera det järn min kropp behöver?
Ikväll stannar jag inne med toaletten nära tillhands. Jag hoppas på att inte tappa orken helt så att jag kan plöja kurslitteratur nu när jag ändå sitter här.
Jag hoppas på medvind imorgon - en frisk tarm skulle vara alldeles, alldeles underbart. Fram tills dess är det jag, toaletten och klara drycker. Yay.
Jag har väntat länge på den här undersökningen. Närmare bestämt i tio månader. Ingen vet hur länge jag skulle väntat ifall jag inte själv att sagt att det inte är ok att vänta i tio månader. Det tar emot att pusha för en undersökning jag hatar, en undersökning jag allra helst aldrig mer skulle vilja göra. Men jag vet att jag måste för jag och behandlande läkare ska få se hur den kvarvarande tarmen ser ut och vad vi ska göra ifall den inte ser något bra ut. Visst är jag orolig, å andra sidan mår jag inte dåligt, så det finns all anledning att vara positiv. Mina järnvärdens oförmåga att hålla sig i acceptabla nivåer är väl egentligen den fråga som behöver besvaras. Beror det på blödningar eller har jag helt enkelt svårt att absorbera det järn min kropp behöver?
Ikväll stannar jag inne med toaletten nära tillhands. Jag hoppas på att inte tappa orken helt så att jag kan plöja kurslitteratur nu när jag ändå sitter här.
Jag hoppas på medvind imorgon - en frisk tarm skulle vara alldeles, alldeles underbart. Fram tills dess är det jag, toaletten och klara drycker. Yay.
Usch och fy! Är citra fleet bättre än phosphoral i äcklighet? Jag har bara testat phosphoral och laxabon(never ever again). Jag ska hålla tummarna för dig och dina klara drycker idag och för att din tarm är inflammationsfri imorgon. Du kommer klara detta fint.
SvaraRaderaKram!
Hm, jag kommer faktiskt inte ihåg namnen på det jag tagit tidigare. Citrafleet är ett pulver man blandar i 1,5 dl vatten och smakar artificiell citron. Det är ok antar jag och man slipper dricka flera liter som jag vet att jag gjort vid tidigare tillfälle (något som smakade anis?). Dock har jag hört om att man kan få svälja två små tabletter och det verkar mycket bättre tycker jag, men var för lat för att ta tag i det....
SvaraRaderaTack för pepp! Det behövs. Än sålänge är det ok, men jag vet att jag kommer vara ett urlakat vrak imorgon...Kram
Usch hemska koloskopi jag håller med! Jag har så många hemska vedevärdiga minnen av mina 100 koloskopis MEN när jag gjorde min sist så satte jag mig på tvären helt i samband med den hemska läkaren som jag berättade om. Hon fick absolut inte göra den utan en annan. Och jag va stenhård samtidigt som jag grät vid bara tanken av en koloskopi men jag sa att jag vägrar utan att bli sövd. Dock var det 6 månaders väntetid på en narkos? Bara det är ett skämt men men. Jag fick en läkare och sköterska som jag var väldigt hård emot, jag sa att detta är min värsta fobi jag är livrädd och behöver stort tålamod och mycket mycket lugnande. Och jag kan säga att min senaste koloskopi var bra, dom lyssnade på mig och trots att jag var luddig av allt lugnande så pratade vi och diskuterade vi min tarm.
SvaraRaderaJag hoppas du får uppleva detta också och att du kan gå därifrån imorgon och känna dig lugn.
Sen ang den läkaren, hon är hemsk men jag vill inte anmäla henne. Men om jag blir tilldelad henne igen och hon säger någonting är inte jag den som tänker sitta och ta emot.
Em fråga, varför fick du vänta sååå länge på en koloskopi?